Olivia Bergdahl började sin scenpoetiska bana som tolvåring och blev något av svensk estradpoesis underbarn när hon 2007 vann svenska mästerskapen i Poetry Slam 17 år gammal, och samma år debuterade med diktsamlingen ”Demo”. Sedan dess har hon kommit fyra i VM i Poetry Slam, startat poesi- och stråkkvartettgruppen Olivias Poesiorkester, gett ut en skiva (”Eldorado”), en kritikerhyllad roman (”Efter Ekot”), startat den internationella spoken wordklubben Klubb Kontra med Oskar Hanska, varit konstnärlig handledare i projektet ”Hembygd – någonstans i Sverige”, i åratal skrivit krönikor i Göteborgs Posten, gjort många radioinhopp som huspoet, ett fåtal tv-inhopp, skrivit Tankar för dagen i P1, fått ett par stipendier, blivit årets västsvenska författare, fått Sveriges Radios novellpris, hållit i oräkneliga workshops och framförallt turnerat, turnerat, turnerat, hundratals, tusentals dagar. I Sverige, Norden, Europa, USA.
I maj 2019 kom hennes senaste bok Barnet - en sonettkrans
I sin föreläsning blandar Olivia dikter, tankar, samtal, inspiration, estradbravader och workshops i skrivande allt utifrån deltagare och kunders behov och önskningar. Olivia peppar gärna tjejer och ungdomar att tro på sig själva och sina förmågor utanför de gängse förväntningarna och normerna!
Olivia är också en skicklig moderator och samtalsledare i olika sammanhang.
Så här beskriver Olivia vad hon gjort sen hon startade sin scenkarriär 2003 (då hon var 13 år!)
Jag har vid ett flertal gånger stått på de minsta scenerna på de största musikfestivalerna, och vid några enstaka gånger på de större. Jag har träffat oräkneliga bibliotekarier och oräkneliga svensklärare, och ännu, ännu fler högstadie- och gymnasieelever. Jag har sprungit över gator, torg och flygplatser i mina finaste kläder och kastats mellan så olika sammanhang som finpoesifestivaler i våra större städer, konferenser om till exempel jämställdhet eller stadsplanering, julklappsrimmande i TV4, Almedalsveckoskrivande för Sveriges Radio, underhållning på Göteborgs filmfestival, på Bok- och biblioteksmässan, på länsmuseer lite här och var, på containertak, på scener med storbildsskärm och kravallstaket, på båtar, på teatrar, på spårvagnar, i klassrum, i domkyrkor och i mörka källarlokaler. Jag har läst dikter för företagschefer och för före detta narkomaner, för konfirmander och konfirmationsledare, för huttrande publik på regnruskiga förortstorg och för svettigt berusade festivalbesökare, för folkhögskolestudenter och för blivande arkitekter, för politiker och för helt vanliga kafé eller krogbesökare. För fjortonåringar, sjuttonåringar, tjugotreåringar, fyrtiofyraåringar, femtiofemåringar, sextioåringar och åttiosjuåringar. I nuläget står jag på scen sisådär 100-150 gånger på ett år, och jag har snart gjort det på ungefär lika många orter.
Tyvärr hittades ingen föreläsare.